De flesta tält som säljs i Sverige hör till en av tre vanliga konstruktioner. Tunneltält har bågar trädda i kanaler och reses snabbt, ligger lågt och är stormsäkra, men är inte självstagande utan kräver fast mark för tältpinnarna. Kupoltält har korsande bågar och står av sig själv utan pinnar, vilket gör dem praktiska på berghällar och klippor där det är svårt att förankra. Geodetiska tält är en stabilare variant av kupoltältet med tre eller fyra korsande stänger, byggd för mer utsatt terräng som fjäll och vinterförhållanden. Vilken konstruktion som klarar vind bäst beror delvis på om du kan rikta tältet rätt mot vindriktningen: ett lågt tunneltält kan vara minst lika bra i blåst om det står rätt, men ett kupol- eller geodetiskt tält är säkrare när vinden skiftar riktning.
De flesta tält på marknaden är 3-säsongstält, byggda för vår, sommar och höst med god ventilation och normalt väderskydd. 4-säsongstält är konstruerade även för vintern, med tältduk som går ända ner till marken så att snö kan skottas upp mot den för extra isolering, och kräver särskilda tältpinnar som fäster i snö. Säsongsetiketten är en fingervisning snarare än en garanti, eftersom skillnaden mellan två modeller inom samma klass ofta är större än skillnaden mellan klasserna.
Vattenpelare mäter hur många millimeter vattentryck materialet tål innan det börjar läcka, och golvet bör normalt ha en högre vattenpelare än yttertältet eftersom det utsätts för tryck underifrån. En hög vattenpelare räcker dock inte ensam: dålig ventilation eller en lågspänd konstruktion kan göra att tältet ändå upplevs fuktigt vid långvarigt regn, eftersom kondens byggs upp inifrån. Flera väl placerade ventilationsöppningar och en luftspalt mellan tältduk och mark hjälper luften att cirkulera.
Allemansrätten ger dig rätt att tillfälligt tälta i naturen, men i naturreservat och nationalparker kan särskilda, mer begränsande regler gälla. Undvik att tälta inom syn- eller hörhåll från bebodda hus, och i fjällen bör tältplatsen väljas med hänsyn till renskötseln.
